Idag körde jag första rundan på crossen. Det var en oerhört angenäm upplevelse, men det var galet jobbigt. Jobbigare än MTB och jobbigare än landsvägscykling.
Nu var jag i och för sig själv så jag hade ingen att lägga mig bakom för att få det lite lättare och jag valde att köra en rätt tuff runda i vansinnigt kasst väder – det var 6-8 grader och regn under nästan hela rundan.
Jag har försökt att analysera varför det var så jobbigt, och jag tror att jag kommit fram till något här. Ni andra crossåkare får gärna komma med er input i kommentarsfältet, men here goes:
När man cyklar MTB så har man en relativt tung cykel med breda, mjuka och mönstrade däck. Det är liksom underförstått att det inte kommer gå så rackarns fort. Så då anpassar man sig till det. Det är lite som att köra traktor.
När man kör landsväg så har man en väldigt lätt cykel med stenhårda, smala däck och en mycket mer aerodynamisk sittställning. Det är liksom meningen att man ska trycka på ordentligt, så då anpassar man sig till det. Att cykla fort på landsväg känns som att köra sportbil (kan jag gissa, jag har aldrig kört en sportbil).
Crossen är någonting helt annat. Här har du en cykel som ser ut som en landsvägsracer och som inte väger speciellt mycket mer. Men sen har du halvbreda, relativt hårt pumpade, mönstrade däck. Du har klippet, sittställningen och känslan av en landsvägscykel men du cyklar i terräng – lera, smala stigar, över (små)stock, (små)sten och andra hinder. Det är som att ta sportbilen ut i traktorspåren.
Det blir som att man aldrig riktigt slappnar av, för man vet ju att det går att köra fort. Och då försöker man köra fort, hela tiden.
Hur skulle du definiera känslan av att köra cross?
För övrigt kan jag meddela att cykeln kändes väldigt bra, och jag är oerhört nöjd med att jag bytte ut Ultegra-gruppen till en SRAM Rival-grupp, för trots att jag är van vid SRAM så var det inte det lättaste att hålla styr på växlar och bromsar när underlaget krävde så mycket fokus.
När jag kom hem var jag lerig och genomblöt från topp till tå. Jag glömde ju mina nya skoöverdrag som jag köpte igår..
2 Comments
Visst är det äckligt härligt jobbigt! Mycket pga att sittställning och utväxling skriker “snabbare!” så man luras till att köra på max och aldrig vila. Allt annat än högsta utväxlingen på platt mark skulle ju kännas mesigt. Jag har också letat mig en bit ut för att hitta perfekta crossturer och då har jag dessutom tröttat ut mig genom att försöka hålla landsvägstempo på de första milen asfalt: http://gullmars.wordpress.com/?s=cyclocross
Apropå crossdäck – det perfekta trycket finns bara inte. I terräng och lera är 3 bar lagom, men på hemvägens asfalt vill man ju ha det dubbla. När kommer Racing Ralph med inbyggd kompressor som man styr genom en switch på styret?
Idag blev det två timmar trainer i vardagsrummet framför bortaderbyt. Som väntat en säker svartgul seger men ändå tillräckligt spännande tv för att sex mil “uppför” inte skulle tråka ut mig. Hänger gärna med på din runda tex nästa helg – ser på kartan ut som Vuelta d'Älta fast i innerspår! Hur mycket rotstök blir det totalt, ser ut att vara en del stig i mitten?
Det var galet jobbigt! Och det är precis som du säger – man pressar sig själv till att köra mycket hårdare än på mountainbike.
Jag körde på 5 bar och tyckte det funkade bra rakt igenom faktiskt. Kanske lite väl hårt när jag stod upp i de värsta branterna, då slirade bakhjulet lite. Men jag trodde faktiskt att 34/27 skulle vara en mycket lättare växel än vad det var
Rundan var bra, men första 8-9 kilometrarna är på asfalt, och sen valde jag att köra asfalt från Hellas och hem, men resterande kilometrar går på grusvägar, smala stigar och en träbro. En väldigt bra runda som jag kört på mtb många gånger tidigare.
Nästa helg blir det säkert en crossrunda igen! Funderar däremot på om jag måste ha en jacka till – den jag körde i idag är fullkomligt genomsur.